torsdag 31 december 2015

Det blir lite till barnen också!

Sedan yngsta dottern skulle fylla ett, snart två år sedan, har här legat en halvfärdig docka, men dagen innan julafton blev den äntligen klar så hon kunde få den i julklapp. Jag har använt mig avwaldorfdockans anatomi, för den tycker jag är helt optimal, blir ett fint ansikte och bra form, dessutom blir det en fin tyngd i ullkroppen. Dessutom är det en fin tanke att ge dockan samma färger som barnet för identifikationens skull. Men sedan har jag jobbat fritt, dockan har fått riktiga ögon, mun, navel och till och med en snippa! Jag har sytt mer renodlade waldorfdockor till stora flickan, men hon har aldrig visat något större intresse för dem, och jag tror det beror på att det är svårt att få kontakt med en docka utan riktiga ögon.
Den stora flickan är ju i en magisk ålder, hon gillar Ronja Rövardotter, mumintrollen, allt som är gammaldags och historia, äventyr, lite mysticism, helt fantastiskt!
En tv-serie som hon tagit till sig är Den vita stenen, det var jag som introducerade den för henne, för jag älskade den som barn, och hon leker ofta vita stenen med en sten hon hittat. Så igår åkte hon och jag till en tygaffär och köpte tyg, konstruerade ett mönster och sydde en likadan klänning som Fia har i filmen! 
Hon är så nöjd!

Tack Christina

Vet inte vem du är, du har kommenterat som anonym, men tack för tipsen om Julekongen! Vi får inte in norsk TV här, men filmen kan man ju hoppas på att kunna få se på något vis. Urgulligt av dig!

Slutspurt

Min första termin på textilslöjdslärarutbildningen går mot sitt slut! Och det har gått väldigt bra hitills! Nu får vi bara se hur det går med sluttentan i materiallära som jag lämnade in för ett par dagar sedan.
Under tiden har jag lagt sista handen vid alla praktiska uppgifter som jag ska redovisa vecka 2.
Jag har monterat flera meter band på min folkdräktskjol:
Och jag har vävt med udda material som brödpåse och makramesnöre. Det senare är för att göra något lite grövre och "grabbigare" av band. Dessutom utvecklade jag mitt armband av band sytt runt snöre till ett halsband, för den elev som inte orkar väva mer än en pytteliten bit. Om man inte vill ha ett halsband kan det ju bli en nyckelring också!
Halsbandet blev riktigt snyggt om jag får säga det själv!

lördag 26 december 2015

Kalenderstrumporna klara

Nu på morgonen fäste jag trådarna i strumporna jag stickat efter tålamodspåsens kslserstickning- det är så fantastiskt roligt att hon ger oss detta varje år!
Jag blev mycket nöjd, färgerna är jättefina! Men garnet är inte så bra, det är för luddigt, kommer att bli noppor och göra att mönstret syns dåligt.
Vi fick lära oss en ny uppläggning, estnisk elastisk, som dels blev väldigt snygg, och dels blev mycket elastiskt, den här kommer jag använda fler gånger till strumpor! Inte var det svårt heller.
Vi stickade förstärkt häl, vilket ju är superbra, och så fick vi lära oss en ny häl, men den passar tyvärr inte min fot modell riktigt, så den blir det nog inte fler gånger. (Men den blir kanske bättre bör jag gått i strumpan lite!)
Och då det här: att garnet tar slut två cm innan strumpan är klar... Då ångrar man att man inte gjorde det där mönsterstickade bandet innan tån, för hade man gjort det hade garnet räckt. Men repa och göra om- nej! Man får väl ha skor på sig!

torsdag 17 december 2015

Julpysselinspiration

I höstas var jag på en kurs i Helsingfors, och passade på att besöka en enorm julbutik. 
Jag köpte inget, för det var bara för
Mycket, det enda fina jag såg var oroar i halm, och de hade jag inte kunnat transportera hem i helt skick. Jag hade tänkt mig att göra något sådant här till jul, men det kommer jag inte hinna, men någon annan kaske blir inspirerad, den lilla stjärnan är väldigt fin.
Men undvik limpistolen...😜



söndag 6 december 2015

Dublinhätta

Vad gör man med en massa brickvävda band? Jo vikingakläder! Så nu blir det en Dublinhätta, världens enklaste modell, bara ett avlångt tygstycke vikt på mitten och hopsytt, fast i mitt fall givetvis med fällda sömmar. Jag syr i blekt Lunne och kantar med ett enkelt litet band vävt i silke och blått lingarn, precis som originalet från Osebergaskeppet!


torsdag 3 december 2015

Tålamodspåsens julkalender

Egentligen har jag ju inte tid, men eftersom man inte kan ta med bandvävstolen på bussen till jobbet så har jag gett mig själv tillåtelse att följa tålamodspåsens stickkalender i år också! Jag ser det spm utbildning, för man lär sig alltid något nytt- i år har det redan blivit en ny uppläggning!

tisdag 1 december 2015

Två flugor i en smäll!

Slöjdfrökenutbildningen kräver att man väver band, på längden och tvären, och då vore det ju väldigt dumt  man inte tog tillfället i akt och vävde band till folkdräkten som bara ligger och tar upp plats!
Känns helt fantastiskt att kunna väva linningsbandet själv efter hur det ser ut på de gamla kjolarna som finns museum. I dräktstandarden är detta band nämligen bortrationaliserat till förmån för en slät linning- urtrist!
Jag vävde i bandvävstol med en extra bandgrind för mönstertrådarna, efter leksandsvävstolsmodell för den som begriper sig på detta. Mycket smidigt och bra på alla sätt!
Eftersom vi också skulle väva ett långt band (hur nu detta definieras) har jag vävt ett band att fästa upp linneskoningen nedtill på kjolens insida med.
Nu fattas det bara ett band, en grönt dekorationsband till nederkanten. Jag har ett liggandes, ett köpe... Tänk om jag skulle väva det också?

tisdag 24 november 2015

Sköldehamnshättan klar!


Nu är min sköldehamnshätta klar, inte så hk, men fin!
Sydd efter principen hos fyndet, broderad med ett utsnitt ur Mammenbroderierna, och brickvävd runt alla kanter. Jag är extremt nöjd och väldigt sugen på att leka lite medeltid, men den hör ska få följa med till tectilfrökenutbildningen efter jul i stället!

tisdag 17 november 2015

Tovad bäckahäst

Vi skulle tova ett sagoväsen som handdocka. Jag ville tänka lite interkulturellt och började med en sydamerikans pachamama, moder jord, men den fick jag slänga...
Jag fick välja något mer enfärgat, så det blev bäckahästen, ett farligt väsen som kan locka små barn att sätta sig på hans rygg och rida ner i forsen med dem. Han kan också visa sig som Näcken. Men min är en ganska snäll häst som fått både näckrosor och kabbeleka i sin forsliknande man!


söndag 15 november 2015

Sköldehamnshätta- broderi

Jag har sytt mig en sköldehamnshätta, en ovädershätta från slutet av 1000- talet som hittats i sköldehamn och är genialt konstruerad av två rektanglar och två kvadrater. På den broderar jag nu en otäck gubbe, ett utsnitt av ett mammenbroderi. Sedan ska jag brickväva runt kanterna.
Ovanför ser man resultatet av äldsta dotterns slöjdande! 
Detta är inte riktigt vikingatid men så nära man kan komma om man vill göra en hätta!

Tovat

I den här kursen på Slöjdlärarutbildningen ingår att man ska tova en hel massa saker, och nu har jag ägnat hela fredag eftermiddag och kväll och hela lördagen åt detta, och här är resultatet!
Plattor. Den översta har inlägg av  geometriska former urklippta ur en tidigare tovad platta, och den skulle bli exakt 20x 20 cm. Jag lyckades nästan! Den undre är "akvarellmålad".
Före tovning:

 Vi skulle också göra solida former inspirerade av naturen. Jag var lite fantasilös och gjorde en sten och en svamp!
 Tovade runt skumgummi- ett material som jag egentligen ogillar...
Återkommer med bilder på mer tovat!

torsdag 12 november 2015

Brickvävt Silverband

Jag väver och väver....
Försökte mig i kväll på att brickväva som i Birka, med oträdda hål och silvertråd som inslag. Det gick ju inget vidare...
Dels var det trassligt. Brickorna med tomma hål fick mindre "snurr" än övriga och började slacka, och den silverfärgade sytråd jag hade sexdubbel som inslag trasslade sig...
20 cm band blev det...
Det ska föreställa ett viggmönster...

fredag 6 november 2015

På väg hem

En veckas slöjdande är över för den här gången, garnteknikerna är redovisade och nu åker jag hem med nya uppgifter i tovning och Bandvävning!




onsdag 4 november 2015

Bandvävning

Min slöjdfrökenutbildning fortskrider! Är i Linköping och väver band på längden och på tvären!

lördag 24 oktober 2015

Vilkingatid i ännu ett medium!


När man snöar in på saker är det lika bra att göra det ordentligt!
Så nu på förmiddagen när vi hade en leraktivitet på mitt jobb passade jag på att göra en mugg och en sländtrissa med  vikingatida förlagor.
Bara tummat, ingen drejskiva, och inte heller blir det någon glasyr, för inget av det fanns på vikingatiden. Det mesta på den brändes dock i grop, syrefattigt, vilket gjorde godset svart, men det kommer inte det här bli, utan bränt i vanlig ugn.
Dock skall jag innan dess glätta ytan med  baksidan av en sked så att den blir jämn och  tät. På vikingatiden använde man en sten.

Mina verk:
Originalen:

torsdag 22 oktober 2015

Virkning

Upptäckte av en slump att "Virkat- en poddcast" är tillbaka (Ja det var väl för en månad sedan de släppte avsnittet men jag är liute sef ibland!)! Dubbelt så kul eftersom Maria i podden faktiskt är en av mina kurskamrater på slöjdlärarutbildningen! Jag hoppas att det var mig du hälsade till, nu hälsar jag tillbaka, hej hej!

I podden pratar de bla om mormorsrutefiltar, och jag måste ju verkligen visa den som jag har. Den här här filten består av ganska små rutor, kanske 7 cm stora i blandade ullgarner, och det är inte jag som gjort den själv. En dam som nu är 8o år gav den till mig på mitt gamla jobb, hennes mamma hade virkat den, och den 80- åriga damen trodde inte att hennes egna barn skulle förstår att uppskatta den vid ett framtida arvsskifte, så därför fick jag den!
Så nu ligger den här, hopvikt på en stol på mitt nya jobb. Den är lite trasig här och var så det är inget att använda på något vildare sätt.

En annan hälsning till virkpodden är denna garnbild! Jag var i Finland på kurs för en månad sedan, och då köpte jag detta! Gissa till vad? Men inte hinner jag med någon Korsnäsvirkning nu inte....
Så visst är Korsnäs en trend!

onsdag 21 oktober 2015

Vikingatida posament

Nu får folk faktiskt sluta gnälla på dropps mönster! De är gratis. Man måste inte använda dem. Så, det var det!

Nu till något intressantare! Jag har totalt snöat in på vikingatiden efter mina nålbundna vantar. Det har hänt så fantastiskt mycket roligt inom arkeologins område sedan jag höll på sist för 20 år sedan. Och så finns ju internet nu, och all information är så lättillgänglig, den bara ramlar över en. Och nu har jag hittat posament, om det nu heter så på svenska. En slags snörmakerier i spunnen metalltråd av den typ som man använder för tenntrådsbroderier. Dessa fanns då fastasydda på exklusiva plagg, främst i manliga gravar, men tydligen även någon kvinnlig i Birka. Jag var så klart tvungen att prova!
Väldigt spännande det här, för man kan ju inte låta bli att tänka på samernas tenntrådsbroderier, finns det ett samband?
Här kan man läsa mer!

tisdag 20 oktober 2015

Mammenbroderi


Så där ja! Nu är äntligen sista handen lagd vid garn- delen av slöjdfrökenutbuldningen! Vi hade i uppgift att dekorera på det vi tillverkat, och jag hade ärligt talat rätt magert med dekorationer, så jag beslöt att brodera på mina nålbundna vantar. 
Det finns ju inte så värst mycket vikingatida broderier, så man kan ju diskutera hur rätt det här är, men å andra sidan är ju all vikingatida reenactment förmodligen helt uppåt väggarna! 
Och det finns faktiskt lite bevarade broderier, nämligen från Mammen i norra Danmark, där man i en grav från slutet av 900- talet funnit en broderad mantel. Bla finns här då denna slinga, fast broderad i olika färger på brun botten. Själv valde jag enfärgat och att brodera i silke, ett material som fanns på vikingatiden, men som garanterat inte använts på ett par simpla vantar, men jag behövde något tunt och fint att sy med. Sytt i klyvsöm som på originalet, men inte med någon större finess. Tyvärr har en viss slöjdtrötthet infunnit sig efter en höst av hetsslöjdande... Nu ska jag skaffa mig en yxa och gå ut och hugga lite med så jag slipper ifrån finliret tänker jag!
Vill man läsa om Mammenbroderierna har jag hittat en fantastiskt informativ sida här.

torsdag 8 oktober 2015

Invirkade stenar



Vad kan man virka som är glest och ändå appellerar till ungdomar? Ja inte är det spetsdukar! Efter en del funderande valde jag att virka in runda stenar från stranden.
Den här idén är inte ursprungligen min, utan har cirkulerat på olika bloggar och nätsidor.
Jag tycker det här är ett roligt sätt att använda spetsvirkningen på ett nytt sätt, och en samling med sådana är stenar ser fin ut, även om mönstret på de enskilda stenarna inte är så komplicerat.
Inledningsvis vill jag säga att jag har valt att göra mina stenar i miniatyr, detta eftersom jag ju skall ta med dem till Linköping och inte vill behöva bära på flera kilo sten, jag avser givetvis inte att elever ska virka med sytrådstunt garn och sylvass virknål!
Alla de här stenarna är inte heller menade som exempel på något som elever skulle kunna göra, utan gjorda för att visa exempel på att jag kan utföra de efterfrågade virkteknikerna.
När man lärt sig luftmaskor, fastmaskor och stolpar är den minsta lilla blomman lätt att göra, bara en ring av luftmaskor och grupper med stolpar med en fastmaska i mellan.
Den här blomman kan bli en brosch eller en dekoration på en mössa, men på en sten blir den också fin. Man kan virka fast den som jag har gjort, men också bara knyta fast den.
Ett annat exempel som jag tänker kan funka med elever är nätet. Jag virkade mitt nät runt, men det behöver man inte, ett nät formar sig fint runt stenen när man drar åt det på undersidan. Man kan vara mycket fri sin konstruktion av nätet, och man kan göra lite fel utan att det gör något. Som avslutning kan man göra en liten spindel av tex ståltråd att sätta på. 
En hel grupp med sådana här nätade stenar och spindlar tillsammans blir som spindevävstäckta grenar i morgondagg!
Jag tänker mig att det här är en idé som kan appellera både till pojkar och flickor.

onsdag 7 oktober 2015

Lovikkavantar

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska ta ett mönster och räkna om till ett annat garn eller en annan storlek. Samtidigt ska det vara något som eleverna kan tänkas sticka. Så jag valde lovikkavantar! Räknade om från vanligt lovikka till lovikka mini från Ölands ullcentrum, som jag lämpligt nog hade hemma- det lönar sig att ha mycket garn!
Jag tänker mig att när det är dags för eleverna att sticka sitt första plagg är det en mössa eller möjligen vantar det bästa man kan välja, och då särskilt i lovikkagarn. Det är grovt, bygger snabbt, och blir snyggt, särskilt som man valkar det stickade.
Till broderierna valde jag att använda lovikkagarnet, inga färgade garner, för jag tycker det känns lite fräschare och mer tilltalande för yngre som vill ha ett snyggt plagg och inte ett historiskt stickprojekt! 
Järbo, som jag sett används i diverse skolor gör ju dessutom lovikkagarn i diverse roliga färger. (Men nog att man ser skillnad på olika garnkvaliteer, det här från ullcentrum är fantastiskt!

onsdag 30 september 2015

Nålbundna vantarna är klara!

De nålbundna vantarna är klara. Så vitt jag förstår är de sömmade med det som kallas mammenstygn. Färgen på den här bilden är blek och konstig, men här är de i sitt ovalkade, dragspeliga, utseende.
Men jag slängde så klart upp dem på tvättbrädan också:
Ser ju inte så snygga ut på den bilden, men, rena och torra, är de superfina!
Och lökskalsfärgen är verkligen fantastisk!

tisdag 22 september 2015

Pyssel på jobbet



 I en väldigt dyr inreningsbutik i Helsingfors såg jag grytunderlägg av träkulor. Det tog mig 5 minuter att tillverka ett likadant av pysselkulor, en bit tjock tovad ull och makramesnöre!
I slöjdlärarutbildningen ingår att vi ska sticka i något som inte är garn. På mitt jobb finns enorma mängder grovt papperssnöre som någon av mina företrädare köpt in och som jag inte vet vad man ska ha till. Med hjälp av två penslar, i brist på stickor, testad jag att sticka i detta. Det var trögt, men det gick! Ska bara fundera ut vad jag ska göra också, någon typ av korg ligger ju nära till hands!

måndag 21 september 2015

Att hitta rätt

Mina nålbundna vantar fortsätter att växa.Och jag tänker att jag har hittat rätt i tillvaron. Det är ju detta jag ska göra! Jag kan ju det här! Vilken tur att jag kom på att jag skulle bli slöjdlärare.
Och så har jag ett riktigt sug efter att få i ordning en fin vikingadräkt! Har visserligen redan en som är fin, men den är helt fel utifrån vad som kommit fram i forskningen kring kvinnornas kläder på vikingatiden, sydd på 90- talet som den är. Jag vet att jag redan när jag sydde den tänkte att kan det här verkligen vara rätt? Jag tyckte det verkade så opraktiskt att ha två tygstycken hängande löst över axlarna. Nu tror jag i och för sig inte riktigt på de här slimmade varianterna som folk syr numer heller, kvinnor under vikingatiden bör har varit gravida och ammat utan att ha speciella mammakläder, och då funkar inte "valkyria"- modet.
Googlade runt lite och hittade en bild som var väldigt intressant, något slags rekonstruktion av kläder från Pskov i Ryssland. Och vad ska man säga om den? Jo, att spännbucklorna sitter på en ganska logisk plats kan jag tycka, men i övrigt måste detta ju vara något slags festplagg, för vem kan gå klädd så i vadagslag? Tror absolut inte heller att folk sprang omkring med saxar och grejer hängande i långa kedjor! Jättejobbigt att fasta med och riva sönder med och att barnen får dem i ögonen när de slänger sig runt benen på en! Korta kedjor kan jag dock möjligen gå med på.
Har rönen från Pskov för övrigt slagit igenom bland nutida vikingamänniskor? Någon som var på Medeltidsveckan och vet?

tisdag 15 september 2015

Nålbindningens fördelar

Glöm ångesten inför flygresor, ska de ta  mina stickor eller ej...
Börja nålbinda! Inga problem med en kort, trubbig tränål i säkerhetskontrollen!

söndag 13 september 2015

Nålbindningsnål

Ska ut och flyga lite på tisdag, och vad kan vara bättre än att nålbinda på planet? Inga vassa stickor som kan göra någon nervös, utan en trubbig tränål! Men hur jag än letade kunde jag hitta min gamla nål, så jag fick rusa ut i mörkret och kapa en bit av syrenen, och nu, en timma senare har jag slöjdat mig en ny! Det har sina fördelar att vara slöjdare, men behöver ytterst sällan vara rådlös!